JV - Du har varit i sin arbets kariär mycket verksam och har haft många yrke. Vad egentligen ledde dig till arbete i „en hög politik“?

Mina föräldrar var politisk aktiva, de var socialdemokraterna båda två. De var också båda två intresserade av att studera politik. De talade ganska mycket om politik. När jag var femton-sexton-sjutton år då kände jag att jag ville välja studera politik och jag märkte också att det var väldigt stimulerande att arbeta i det politiska. Od det kanske var en påverkan ifrån föräldrarna, det kanske varit också en genetist eller biologiskt, jag vet inte riktigt men hur som helst jag har aldrig riktig bestämt mig för vad ska jag totalt prioritera – ska jag studera politik eller ska jag arbeta i politik.
Nu har jag blivit så gammalt så har jag bestämt mig för att jag fortsätter med det, jag kommer aldrig ta ett fullständigt prioritering utan jag kommer fortsätta och sick-sacka på det här sättet. Just nu är det lite mera att studera eftersom mitt parti är i oposition och jag har lite mer undervisnig i statskunskap, jag skriver lite mer om det men jag kan tänka mig att göra mera politik i annat politiskt läge. Jag tycker fortfarande att båda sakerna är väldigt roliga och jag har nytta av det att jag är politiker, jag har nytta av mina statsvetenskapsliga kunskaper och metoder och när jag statsvetenskapar och undervisar och skriver då har jag nytta av min politiska förmåga.

JV - Du ångrar inte att du valde en politisk linje i ditt liv som arbete. Kan du tänka dig att du skulle kanske göra något annat?

Ja, det skulle jag kunna göra, men jag ångrar inte. Men det beror lite på en sak - om jag fick leva i ett demokratiskt land så skulle jag försöka arbeta i media, det skulle jag vilja vara en journalist eller producist och skriva. Om inte det var såna möjligheter då kanske skulle jag arbeta ungefär som en järnvägstjänsteman eller skulle kunna vara i handelsjöfarter och köra båtar och sånt. Om det ha varit i gamla tider hoppas att jag hade kunnat åtminstone få vara lärare och läsa eftersom jag har haft otrolig glädje av att läsa.

JV - Du är en politiker med akademiska titlar som har utövat på många år topp position i kommunala men huvudsakligen i regeringens tjänster. Du är enligt min åsikt en „föredömlig politiker“. Jag ville säga med detta att jag önskar att andra politiker ser i dig sitt föredöme och det inte bara svenskar. Du väcker hemma samt i utlandet allmänt respekt och högaktning; enligt många kan du lyssna på, du är vänlig, öpen, ödmjuk, sympatisk och glad människa, dina tal och handlingar är inteligenta, sansade och sakliga med den naturliga avsikten att inte svika någon - och då är det som faktiskt gör att man tror på dig. Man kan inte därför undra att efter valet 2002 utsågs du med acklamation till riksdagens talman. Kombination av din riksdagserfarenhet, statsrådstid, statsvetande och allmänt fryntlighet ansågs perfekt för talmansuppdraget. (I Sverige är det bara kungen som har högre rang än riksdagens talman.) Och trots att i valet år 2006 har ditt parti inte vunnit och du ändå ställde upp till omval som talman, har den andra kandidaten vunnit med en liten del röster (169:177) vilken vittnar om din popularitet hos den svenska allmänheten.
Det måste oehört glädja dig – vad står bakom denna framgång? Jag vet att det är svårt bedömma sig själv, men varför tror du är du så omtyckt?

Ja, det är som du säger - är man svensk då är man blygsam - inte jag - nej, nej, jag är inte populär, oj, nej jag… man förnekar det. Jag kan säga några saker som ändå jag tänkt på:
En sak är det att jag har en läggning som just det där, jag menar att jag har ju motgångar ibland och jag har varit nedslagen ibland. Men det går väldigt fort över, mina sorger. Är det politiska - och det är så - det är några timmar i allmänhet och jag har fått tillbaka min glädje och det spelar väldig stor roll. Jag sover också bra på nätterna, jag är nästan aldrig trött på det, jag är inte rädd för människor, jag har haft tur genom vad som har hänt att jag inte pressats väldigt hård ner, att jag hade haft det jättesvårt eller att jag hade tappat glädjen eller självförtroendet.
I mitt fall har jag haft motgångar och svårigheter och jag har varit bedrövat och ledsen men det har gått över så fort, det är märkligt, jag tycker själv att det är märkligt. Man kan inte vara i politiken eller kanske i andra områden heller, det är inget skyddat område, man kan göra fel och bli utsatt för kritik berättigade eller orättigade. Jag har haft en läggning och en förmåga att komma igenom, jag tror att det spelar roll.

JV - Händer det att det kommer folk till dig och kanske tackar dig att du gör ”politik med mänskligt ansikte”?

Ja det händer, det händer på Drottninggatan ibland. Däremot så fick jag otroligt få negativa brev och e-mail; väldigt sällan negativa och ganska ofta såna som folk kommer fram och säger positiva saker båda när jag var talman och när jag var försvarsminister. Det gladde mig att jag fick framför allt väldigt lite kritik av vanliga människor, fast att jag gjorde såna stora förändringar i det svenska försvaret och hade ståndpunkter som kunde vara kontroversiella.

JV - Jag tror att det beror på att du beter sig vänligt, ödmjukt och att du väcker förtroende när du pratar och agerar, att du verkar vara kunnig och påläst i motsats till en annan politiker som tar saken bara på ytan och vill framförallt bara ha makt.

Du har rätt i också. Det har jag en fördel i min akademiska utbildning också att jag är van att läsa texter - jag läste väldigt mycket när jag var statsråd och även när jag var talman, jag kunde ofta ganska mycket om sakerna och då bli man mera nyansrik. Man kan erkänna att jag kanske var lite för byråkratiskt ibland när jag talade i riksdagskammare. Men det var faktiskt därför att jag läste aktuella dokument varenda kväll när jag kom hem med stor koncentration. Jag läste inför resor och sånt. Jag håller med dig om det - kan man frågorna mera genuin så blir man ju säkrare men man förstår också lättare när det håller på bli fel eller trasligt.

JV - Vad ska enligt dig en riktig politiker ha och kunna? Vilka egenskaper skulle denne tvärtom inte ha?

Empati, värme och förmåga att sätta sig in i andra människors förhållande och sen tror jag att det är bra att man kan ganska mycket historia – varför har det blivit som det har blivit och förstå lite att folk upplever olika och att vi har blivit olika fast vi är samma art människa och ändå har vi blivit olika. Det som man inte ska ha är fundamentalismen när man inte tar in information utom man avser sig information för mycket och sen finns det en fara att man är för duktig talare att man talar så bra att man vinner nästan alltid i debatter och att man är överlägsen och då finns en risk att man inte lyssnar på andra och att man blir för självupptagen.

JV - Jag beundrar i Sverige vad det politiken gäller att oposition ”kastar inte pinnar under fötter” till de regerande partierna och strävar inte efter på alla möjliga sätt för att skada de utom opponerar mot de med vägande argument och om det uppstår en konflikt, löses detta inteligent och sakligt utan förolämpningar eller örfilar på parlamentsmöte eller med förolämpade vredesutbrott i tidningar och tidskrifter som det försiggår på vår tjeckisk politisk scen, som du säkert inte har missat... Det låter att Tjeckien genomgår en utvecklingsfas vilken har Sverige lämnat redan bakom sig. Eller har aldrig upplevt en liknande situation?

Du kan ju jämföra två länder varandra djupare än vad jag kan, jag menar helt idyllisk och saklig är det inte alltid i Sverige heller. Det är faktiskt så att vi hade en fas hemsk länge sen tillbaka som innehöll mycket av det här och det var under sjuttonhundratalet då hade vi en parlamentarisk republik i Sverige nästan och den gick under, det blev en statskupp av kungen år 1772 så återförs det kungligt värde. Och det var för att man hade så mycket sådana där saker för sig - man gav varandra örfilar, man slängde pinnar, man hade kontakter med utländska makter, man hade korruption och allt möjligt. Det tror jag satt sina spår både till vänster och i viss mån till höger i Sverige.

JV - Under vilken regering det var?

Det var år 1719 – 1772 då hade vi två partier, ena hette ”Hattar” och den andra hette ”Mössor”, men de finns inte längre hos oss men det var en lärobetare där som komma liga kvar. Demokratin började komma i slutet på artonhundratalet så fanns det nog ändå en känsla av att vi inte ska störta ner det här statsskicket nu i allt för mycket av sådana här typer även om vi hade en väldigt hård social och politisk konflikt ungefär i 1907 till 1917 då var det hårda tag här också.

JV - Jag vet att du har skrivit en bok om detta.

Ja, det har jag gjort. Sverige har varit med om detta. Men för länge sedan eftersom demokrati i Sverige är längre utvecklad och då håller sig i formerna. Jag tror att det faktiskt spelar roll fortfarande.

JV - Kan det kanske bli också en konsekvens av att det saknas en potential av politisk utbildade personer?

Jag tror inte att egentligen man behöver ha så hög formell utbildning för att vara en duktig politiker. Det har gått i årtionden i Sverige att bönder, landbrukare och arbetare har varit de dominerande ledamöterna i riksdag och i kommunerna, ofta hade de bara fyra-fem-sexårs-folkskola. Så det behövs inte. Fortfarande är utbildningsnivå tror jag i Sverigesparlament inte så högt som i Tyskland, som i Österrike kanske som i ditt land också. Man behöver inte säga att Sverige har tagit skada av att vi under en otrolig lång tid hade så mycket landbrukare och industriarbetare i vår riksdag.

JV - Det troligen beror på vilka frågor de behandlar och som du har nämnt att det gäller om empati, vänlighet och kollegialitet med varandra.

Och förtroende för varandra, det som du varit inne på det ändå - det kanske är en faktor - du frågar folk här om de vågar gå på gatan, du väntar inte att ska bli angripen, kvinnor väntar inte att de ska bli antastade eller våldtäkta. För de flesta man känner sig trygg inför den andra människan.

JV - Du är mycket erfaren politiker med praktiska, vetenskapliga och förfatarverksamhet. Du kan mycket komplext avbilda politiska händelser i Sverige som du via olika möte samt föreläsningar gör.
Vilken är enligt din åsikt opiniumsattityd till politiska händelser nu i jämförelse tidigare när du som en ung människa gick in i politiken? Känner du en skilnad? Vilken? Varför?

Jag vet en skillnad. För när jag var ung och de första stora sociologiska undersökningar kom det visade sig att ungefär tjugo procent av svenskarna stod helt utanför politik. Det var på 1950-60 talet. Idag är det inte svårt - de flesta människor - långt över åttio procent - är medvetna om den politiska dimensionen men de väljer ibland att många av de inte går i ett parti och ibland inte går att rösta och ibland lägger de vikt vid som jag skulle säga ”personality” hos politiker istället för politikens innehåll. På ett sätt har vi minskat den totala alenation, det finns nästan inte längre. Men jag föredrar egentligen det som är nu, det är bättre nu att människor ändå är medvetna än att som det var då - en stor minoritet var helt utanför - de var helt fattiga, de hade inte tillgång till media, de kunde inte veta, de hade andra bekymmer att klara sig med livet osv.

JV - Du har skrivit många skrifter med politiska, naturveteskapliga osv. tema men för en boktitel har jag fastnat för: ”Kan vi lita på politikerna?” Kan du förklara mig vad har du menat med dina ord?

Det är en fråga som jag har ägnat en hel del tid åt i min forskning. Svaret är: ”Ja, man kan lita på politikerna. Men man måste vara medveten om att strävan efter att hålla samman ett parti eller en koalition kan leda till att det man säger inåt och utåt inte stämmer överens.”
Många svenskar har inga personliga erfarenheter av att vara aktiva i ett politiskt parti. Då kan det också vara svårt att ha en klar bild av de processer som leder fram till politiska beslut.
Det var min doktorsavhandling - jag ville fortsätta få det fram - fanns det en skillnad mellan den inre politiska arena och den som människorna inte fick reda? Jag jämförde då två förlopp under år 1955-1960 i politikens huvudforum vad gäller socialdemokraterna. Jag hade fått tillgång till all källmaterial så det gick att göra.
Vad jag fann då var väl det som är farligt, det som kan skapa sådana här skillnader, det är att man har en vis politik som man vill driva men man känner att den inte är populär. Eller ens eget parti är splittrat eller regeringens koalition är splittrat och då försöker man dölja det för allmänheten. Du vill någonting men det är inte populärt nog. Eller du finner att du är splittrat, osams, då finns det risker för att du inte kan lita på politikerna.

JV - Det ser ut lite som i familjen, man kan säga – det ser ut på ytan att allting är i sin ordning men om man kommer närmare…

Då ser man att de håller på att skiljas – de har skilda sovrum, de vill inte träffas och barn vill inte alls det som föräldrarna tänks - ó nej, vi ska ha en fin fasad och allt är bra.

JV - Du tror att det är omöjligt att hålla samma ansikte inne i partiet och…

Nej, det jag fann var att på många punkter var det samma ansikte inåt och utåt men det fanns en del av oöveravstämmelser och de hade att göra med det där - du har bestämt ideologisk politik men du finner att det inte är populärt nog eller du har ett sönderfall internt i olika meningar vad det är som vi ska göra, vad det är som vi står för, va vill du.

JV - Men det också gäller en utveckling - med tiden kom nya erfarenheter och därför det gick kanske åt ett annat håll?

Javisst. Och det var vad jag fann då i min doktorsavhandling. Det står väl kvar en hel del av det tycker jag nog men vad skulle jag ha gjort annorlunda idag att jag skulle ha tagit in och skulle prata mycket om mediernas roll, att jag gjort en undersökning idag så hade jag sätt en trekant – allmänheten, media, politiker. Jag hade gjort det annorlunda tycker jag.

JV - Eftersom media påverkar väldigt mycket förhållandena mellan vanliga människor och politiker.

Ja, det är sant.

JV - Vad betraktar du som din största profesionell framgång och varför? Har det varit en av verkställande ministerpost eller tvärtom hederspost som riksdagens talman?

Min största profesionella framgång - när det gäller att göra saker - det var försvarsministern. Att förändra det svenska försvaret och den förändringen införa i vår säkerhetspolitik, saker kring EU medlemskapet och så. Men jag anser att vara riksdagstalman upplevas som du skildras som en tillgång för demokratin och samhälle det är en stor sak även om jag inte gjorde lika mycket på samma sätt som jag har gjort som försvarsministern, så då är det faktiskt två olika delar: den ena var att göra, det andra var att vara mycket.

JV - Och bevara Sverige som den är och ...

Men utveckla i tiden alltså, ungefär som att förändra i tiden och bevara, men förändra vad det gäller riksdagen också. Förändringarna blev större och de står jag fortfarande för när det gäller försvarspolitiken.

JV - Har du något livets credo?

Jag brukar tänka så här: förstå, kunna och vilja.

2. delen

Jitka Vykopalova, biträdande chefdirektör och representant för en tjeckisk illustrerad tidskrift på nätet ”Pozitivni noviny” (Positiva nyheter) i Sverige:
Jag är en tjeckiska som bor och jobbar några år i Sverige som försöker förmedla mellan de två länderna viktig och intressant kännedom om svensk samt tjeckisk kultur, natur, vetenskap, politik, idrott osv. Vi är på väg till en gemensam Europa och därför vill Positiva nyheter på ett trevligt sätt upplysa läsare i våra länder om varandras vardagligt samt festligt liv.
Därför valde jag en av de mest representativa personer i Sverige, uppskattat lika mycket hemma som i utomlands för att göra en intervju med, Björn von Sydow, och presentera honom för tjeckiska läsare, eftersom han är en person som kan bli en gedigen förebild för andra människor i sitt politiska arbete samtidigt vetenskapsarbete och åsikter gällande mänskligt beteende och jämställdhet.